Dagmammor = bäst

Tjejerna slutade ju på dagis innan sommaren och började istället hos dagmamma. Nu har det gått ca två månader och det känns som att vi alla har kommit in i hur det funkar ganska bra. Framförallt känns det bättre än jag någonsin kunnat ana - tjejerna är SÅ trygga och glada och det märks klart och tydligt hur mycket de trivs!
Det finns ju ett gäng dagmammor här ute som samarbetar, så de träffar ju alla de andra i princip dagligen. Jag var rädd att det skulle bli jobbigt om både vår ordinarie och vår extradagmamma skulle vara borta, men det har visat sig att barnen känner alla så bra att det spelar knappt någon roll vem de är hos! Och snacka om fördel - till skillnad från dagis, där det kommer in nya vikarier så fort någon är sjuk, så får de alltid vara hos en dagmamma de faktiskt känner. Det måste innebära en enorm trygghet i sig.
Jag och Stefan är så glada att vi gjorde det här valet, trots att vi faktiskt tyckte mycket om förskolan de gick på innan. Personalen där var också fantastisk, men folk slutar och nya börjar, och för varje gång de byter avdelning (en gång/år) får de nya "fröknar". Dessutom trodde jag att det skulle vara mer positivt med åldershomogena grupper, men för Leah blev det för mycket att vara med 18 till fyraåringar varje dag. Nu har jag hört att de är 23 (!) på den avdelning hon skulle ha gått på! Om man jämför det med dagmammorna, som har alla olika åldrar, men som i vissa aktiviteter delar in barnen åldersvis, så är det ingen tvekan om vad som är bäst, tycker jag. Men det kanske är svårare att åstadkomma på en förskola, vad vet jag?

Hursomhelst, för tjejernas skull innebär den här förändringen att de har fler trygga vuxna omkring sig som de lär sig lita på. Dessutom har de nära till kompisar nu och får lära känna några av dem de senare kommer att gå i skolan med. De är ute otroligt mycket, och dagmammorna har en väldigt genomtänkt verksamhet med språkgrupp, danslek och utikuligt, vardera en dag i veckan.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla upp fördelar, men det viktigaste för oss är såklart det faktum att vi ser på våra barn att de är trygga och mår bra! De tycker att det är roligt att gå dit och vi ser hur de växer för varje dag. Ingenting är mer värt!

Höstnytt

Sommaren är slut, regnet öser ner mestadels och träden pryds av färgglada löv som börjar falla till marken nu... Eller flyger omkring i den galna blåsten.

Vi är en bit in på den nya terminen med allt vad det innebär. Tjejerna har börjat hos dagmamma, vilket har gått över förväntan även om det ibland fortfarande är lite jobbigt. Men de trivs och har det bra där, och det är ju ändå viktigast. Jag har dock kommit underfund med att vi har två väldigt hemmakära barn, särskilt Leah. Hon skulle helst av allt vara hemma jämt och leka med sina kompisar när hon vill och springa mellan husen. Leah trivs allra bäst hemma och skulle kanske inte ens fråga efter dagmamman eller dagis om hon inte behövde gå dit nåt mer. Jag lovar att hon skulle kunna fylla sina dagar med att pyssla, lyssna på musik, sjunga, dansa, måla, skriva, spela spel eller vad som helst... till en viss gräns. Sen skulle hon säkert bli uttråkad och kräva nya utmaningar, och eftersom kompisarna i området inte är hemma på dagarna skulle hon säkert tycka att det var jättetråkigt att springa runt själv. Men hon skulle nog ändå inte vilja gå till dagmamman eller dagis. För hemma är bäst, tycker Leah. Trots att hon har roligt när hon väl är hos dagmamman.

Freja är mer anpassningsbar, eller det har vi trott iallafall. Hon är den som varit mest ledsen när vi lämnat och hela förmiddagarna har varit jättetuffa för Freja eftersom hon är så trött nu när hon måste gå upp med tuppen. Mamma går ju i skolan i stan numera (vilket för övrigt är jättekul) och måste ställa klockan och ha sig... Jag har aldrig behövt väcka barnen tidigare! Jösses vad vi har varit bortskämda fram tills nu...

Måste lägga in den här gosiga bilden på våra trötta prinsessor, när de myser i soffan och tittar på film tillsammans... :-)